Träffat en trevlig ganagare nån gång?

Så skriver Tommy Gun på forum 1891, och det är ta mig fan klockrent, skulle kunnat skrivit det själv bara ändra på tid och plats, annars så gäller det överallt.
------------------------------------------------------------------------------
Namn: Tommy Gun » Svara på inlägg
Sänt: 2006-05-05 10:02:58
Det här är mitt AIK.

När man var som grymmast, jag menar högstadiet i början på 90-talet hade vi bland alla sköna djurgårdare i den extremt stora umgängeskrets de flesta har vid den tiden ett gäng AIK:are. De kom från den alltid rätt hatade och lite skitigare grannförorten Västertorp. Självklart var de riktigt bra polare, men något var snett. De var så få att de fick dammsuga hela plugget för att överhuvudtaget få ihop ett litet kompisgäng som gick på AIK:s matcher. Helt plötsligt började det dyka upp små kärleksförklaringar till AIK och Black Army när det skulle skrivas små historier, ni kommer ihåg krönikorna man skulle skriva i svenskan va? Att det inte fanns något skönare än att stå där, bland tusentals andra på norra. Så fort någon av dem sprang på någon annan AIK:are, oavsett om vederbörande kom från Haninge, Hässelby eller någon annat sjukt avlägset ställe lyckades de med konststycket att börja hänga med dem och de släpades obönhörligen med till oss övriga på linje 14 söderut. En dag drogs en rätt farlig snubbe från just Haninge med. Med ett sådant där smeknamn som bygger på efternamnet. Vi började hänga allihopa, som vi alltid gjort och till slut satt vi allt som oftast ute i Haninge. Det slog mig att de allra flesta där ute hade skitiga kepsar och var allmänt arga och otrevliga, gnagarna alltså. Vi andra lade inte så mycket tid på att promota eller tjata om DIF på fritiden, när det var fest, men gnagarna kunde inget annat än att sjunga sina farligaste ramsor konstant och snacka om att de ville dö på råsunda. Skillnaden var stor på dem och oss andra. Vi hade hade alltid kul, fixade brudar och festade medan de mest satt i köket och virade halsdukar över munnarna, samt vände ut&in på bomberjackorna. De drack dålig sprit och efter några år såg man till dem alltmer sällan. Man hörde att de gjort succé i BA och när man de få gånger träffade på någon av dem hade tiden stått stilla. Samma gamla skitiga kepsar med galet konvexa skärmar, samma svarta jeans, uppklippta och fransiga nedtill över ett par innefotbollsskor. Och glöm för allt i världen inte bomberjackan. Tror att de tom sov i dem.

Vad jag vill komma till är att tiden förmodligen stått stilla. Jag tänker på det på varje derby när jag ser gnagarna runt omkring. Jag kan svära på att den fetaste blasten from the past skulle möta en om man stötte på dem idag. Fan.. Blir nästan illa till mods när jag tänker på det. Fast lika glad när jag tänker på hur underbart det varit hela tiden att vara blårand.

DIF har verkligen skänkt mig en glädje som jag inte skulle byta ut mot någonting annat. På söndag kommer jag att se många gamla ansikten från förr, alltid lika glatt, alltid lika trevligt.